Åldersnoja

När jag nu suttit och läst igenom mina tidigare inlägg, så ser jag att en hel del referar till min ålder. Det kan säkerligen uppfattas av er som eventuellt läser detta att jag har "problem" med att bli äldre. Så är absolut inte fallet!

Visst finns det saker som var lättare och mer fördelaktiga när man var yngre, men än så länge så har jag ingenting emot att bli äldre för var dag som går.

Nog om detta med åldern, man är så gammal som man känner sig.

Det finns en annan sak som jag uttrycka vad jag tycker om, och det är faran med att engagemanget för ideellt arbete inom föreningslivet minskar. När jag började med olika typer av idrott på 60-talet så var det naturligt att man skulle ställa upp och jobba (utan ersättning), både inom idrotten men även inom t.ex. fackföreningsarbetet. Idag blir det allt svårare att rekrytera personer som har tid - engagemang - lust att ställa upp och jobba med/för andra. Jag vill inte påstå att gemene man är mer självisk idag än när jag växte upp, men den fritid som folk har skall räcka till för att hinna med väldigt många saker.

Ställ dig följande fråga:
- Hur många av de olika ledare (idrott, politik, fackligt) som var aktiva när du var yngre, är fortfarande aktiva idag?

Jag hörde på radion igår att det i princip läggs ner lika många timmar på ideellt arbete idag som tidigare, men det är allt färre personer som får ta ett allt större ansvar och göra fler timmar. Vad händer när dessa personer är "utbrända" eller helt enkelt för gamla?

Hur många föreningar har idag en verksamhet som bygger på att två-tre personer sköter i stort sett "allt"? Hur visar föreningarna dessa personer uppskattning? Får de mer ris än ros för vad de uträttar? Jag vet att dessa personer dessutom ofta även satsar egna pengar (inte bara tid) för att verksamheten skall fungera. Många av dem har inte ens egna intressen (som t.ex. barn eller eget idrottsligt utövande), utan de lägger ner allt engagemang för att andra skall få möjlighet att hålla på med vilken verksamhet det nu må vara.

Dessa människor/eldsjälar kan inte få tillräckligt med uppskattning.

Det finns några "mantra" som jag tycker varje person borde tänka igenom med jämna mellanrum:

- Vad är en förening? Det är alla medlemmar tillsammans. Det är inte bara styrelsen, stjärnan i laget, ungdomsledaren eller nybörjaren. Det är alla dessa tillsammans. Alla har samma värde och ansvar i grund och botten.

- Begär inte att någon annan i klubben skall göra något som du inte är beredd att göra själv (eller annan jämförbar insats).

- Fråga inte vad klubben kan göra för dig, utan fråga vad du kan göra för klubben.

- Det är lika viktigt att hålla utgifterna nere som att jaga stora inkomster.

Jag vet att påståendena här ovan både kan verka gammalmodiga och schablonaktiga, men de föreningar som jobbar efter dessa grundprinciper idag, är de som trots allt fungerar bäst (och som jag tror kommer att överleva på sikt).

För att avsluta det hela med mig själv igen, så har jag idag hunnit med att klippa gräs i en timme (på en åkbar gräsklippare). Delvis lagat den trasiga gräsklipparen, samt jobbat med/i vedhögen i nästan tre timmar.

Nu kommer jag att avsluta dagen i fåtöljen framför TV apparaten.