Nötkärna?

Idag var jag på kontroll på företagshälsovården i Arvika. Trots mina fysiska "förutsättningar" så finns det ingen överhängande anledning till att jag behöver kolla efter min egen dödsannons i tidningen redan i morgon. Men det finns en hel del som jag kan förbättra (träna mer, äta bättre osv.).

I morgon skall jag följa med min mor till sjukhuset i Karlstad, hon skall genomgå ett kirurgiskt ingrepp vid hennes högra öga. Det är ingen "större" operation utan efter några timmar får hon följa med hem igen.

Hon kommer att se ut som en sjörövare en tid med lapp för ögat.

Idag hann jag jobba med motosågen en knapp timme i vedhögen igen, det underlättar om jag kan ta det lite i kortare pass.

Jag är inte bara insnöad på musik från 70 - 80 talen, utan det finns en hel del nyare musik som jag tycker är bra.

The Ark är en grupp som gjort flera bra låtar, och dagens klipp är inspelat på Skansen. Det svänger ganska bra, eller hur?

Gör mig lycklig nu

Rubriken återkopplar jag till igen i slutet av detta inlägg.

Det vore väl trevligt om alla människor man har att göra med vill göra just en själv (= mig) lycklig. Nu är tyvärr inte detta det primära målet för alla, även om det inte är många som medvetet vill göra någon "illa" heller.

Men tänk om alla människor skulle fundera över och agera för att underlätta för andra. Skulle det vara bra eller dåligt? Jag tror att VI är många som behöver jobba på att bli lite mer omtänksamma.

Jag skall inte fördjupa mig i detta ytterligare, det var bara en tanke som kändes bra att få skriva ner (ingen särskild anledning egentligen).

Var kvar i Arvika igår efter jobbet och spelade en bowlingtävling i glada vänners lag. Även om det inte gick direkt lysande för egen del så var det trevligt i alla fall.

På jobbet finns det en hel del att ta tag i, men som "vanligt" känns det som om jag försöker lösa för många saker på samma gång, och då blir nästan inget klart. Vad är viktigast och för vem? Skall jag prioritera de saker som känns bäst för egen del, eller skall jag prioritera det som är viktigt för andra?

Jag har svårt för att prioritera, det vet jag. Men det känns som om jag skall prioritera det som är viktigt för mig, inte göra prioriteringar för att "rätta till" sådant som inte jag kunnat påverka tidigare.

I morgon är det dags för hälsokontroll på företagshälsovården. Det är bra att de håller koll på personalens hälsa tycker jag.

Då kommer jag tillbaka till rubriken igen. Om du nu kan stå ut med ett halvdåligt videoklipp, lite grötig Danska och playback, så kommer här Mats Ronander och Kim Larsen med "Gör mig lycklig nu".

Tråkigt väder

Det är ju inget direkt positivt när årets längsta dag (en hel timme extra) mer eller mindre regnar bort, men det gäller väl att gilla läget antar jag.

På förmiddagen hann jag i alla fall byta till vinterdäck på min bil, även om det duggregnade medan jag höll på.

Men på eftermiddagen blev det et liten "lucka" i regnperioden, och då hann jag ut och röja i vedhögen med motorsågen under en halv timme. Det innebär att det finns lite att klyva i morgon för min far och brorson (som är ledig från skolan) om vädret tillåter.

I morgon blir det en hel arbetsdag i Arvika (första gången på två veckor), och på kvällen skall vi spela bowlingtävling, även det i Arvika.

Simple Minds härjade en del under 80-talet på hitlistorna. Här kommer en av deras mest kända låtar, Alive and kicking.

Vi är på gång

Idag har jag varit med och spelat bowlingmatch på bortaplan mot Åmåls BC. Det är inte ofta som man bara har knappt 3 mil till en bortamatch.

Det blev en jämn och spännande derbymatch, och till slut stod mitt lag som segrare med 11-8.

Efter att ha kommit hem på eftermiddagen efter matchen så har det varit mest arbete med att uppdatera hemsidan, käkat lite mat samt kikat på TV'n som jag sysselsatt mig med.

Hittade dagens låt när jag sökte på herr T Ledin på Youtube. En ganska käck version som jag tillägnar alla lagen i Tegnér.

Tung nostalgi i nytappning

Jag skulle kanske ha sparat klippet här nedan till någon annan dag, men det är ju trots allt fredag så jag lägger ut den direkt.

Säga vad man vill, ett par av "grabbarna" (Gene fyllde 60 tidigare i år) har spelat tillsammans sedan 1973 (Hedenhös tiden) men man kan inte anklaga dem för att ta det lugnt idag trots detta.

Det finns hopp även för oss som inte fyllt 50 ännu, det gäller bara att jobba på.

Derby i morgon

Till morgondagens bortamatch har vi bara ca 2 mil att åka, det är derby mot våra bowlinkamrater i Åmål.

Om vi har fått en bättre start på serien än vad vi förväntat oss, så är det helt motsatt för ÅBC. De har haft stolpe ut i ett flertal matcher, och då är det jobbigt att spela bowling.

Nu när det är en match fylld av "hatkärlek" (och det menar jag i en positiv anda) så har inte säsongens tidigare matcher någon som helst betydelse.

Det kommer helt säkert att bli en match fylld av vilt kämpande spelare, en del skönspel, lite gliringar och psykningar, och ett härligt "tryck" i hallen när man hejar på sitt lag.

Precis så som det skall vara när bowlingen är som bäst.

Den här veckan avslutade jag arbetsmässigt genom att jobba hemifrån. Ibland är det bra att kunna utnyttja möjligheten till att sitta i lugn och ro och få jobba.

Idag kom "vedleverantören" med en skogsmaskin fylld med stockar i 3 meters längder. Då finns de 14 kubikmeter nytt arbete att ta tag i, får se när jag börjar rota i detta.

Aerosmith får bidra med dagens låt, Janie's Got a Gun. Håll till godo.

Gôtt å vare hemme igen

Har ikväll kommit hem från en 3 dagars kurs i Borås. Även om kursen och allt runt ikring var riktigt bra, så är det skönt att komma hem igen.

Efter över 100 mil i minibuss under helgen, så blev det nu över 70 mil tisdag - torsdag. Även om jag inte har något emot att resa, så är fåtöljen underbar att sätta sig i när man kommer hem.

Skriver inte så mycket idag, skall gå och lägga mig istället.

Limahl, känns den artisten igen?

Lite trött, men nöjd ändå

Efter ännu en lång bowlinghelg i Skåne (matcher i Malmö och Trelleborg), så har jag landat framför datorn här hemma igen.

Två matcher och över 100 mil i minibuss sätter sina spår i en gammal kropp.

Nu har jag packat upp bowlingkäderna, uppdaterat klubbens hemsida och läst lite jobbmail.

I morgon kommer chefen till kontoret i Arvika, så då gäller det att vara "på topp" och inte sitta och gäspa, vilket innebär att det är dags att gå och lägga sig snart.

En av mina favoritband som jag brukar lyssna på när jag behöver piggas upp är AC/DC. De spelar enkelt, rakt, "rått" och med mycket energi. Släpp loss, Let there be rock!!

Är faktiskt ganska nöjd just nu

Igår gjorde jag inget inlägg här, men jag kan nu informera om att det blev en riktigt bra dag. Jag han med en hel del småplock under dagen, bl.a. bytte jag till vinterdäck på min far's bil.

Dessutom fick jag tillbaka min bil från den stora service som gjorts på den, så nu hoppas jag på att det fungerar bra under vintern.

Idag har inte vädret varit direkt inbjudande för att utföra utomhusaktiviteter, vilket gjorde att det känns ännu bättre att jag var "duktig" igår.

Dagen har gått åt till en del administrativt arbete både privat och åt företaget som jag är anställd på. Dessutom har vi idag sålt en gammal trädgårdstraktor som vi haft utannonserad på Blocket, det blev genast lite bättre plats i garaget.

Nu ikväll håller jag fortfarande på med lite admininstarivt arbete som tidigare idag, men snart måste jag förbereda inför lördagens och söndagens bowlingmatcher i Malmö och Trelleborg. Det blir en lång helg med ca 100 mil i en minibuss (12 timmar), och två tuffa matcher. Avresa 08:00 från Säffle i morgon bitti, och tillbaka är man på söndag ca 20:00.

Jag fick idag ett tips av en arbetskompis om en "trevlig" musikvideo, och den kommer här:

Helt OK

Trots att denna onsdag blev en lite lugnare dag, så har jag hunnit med en del saker som känns bra att de är "ur världen".

Jag började under förmiddagen med att vintra in tennisbanorna. Det innebär att stolar skall tas in, plan- och linjeborstar likaså, och naturligvis även tennisnäten. Sedan fick jag hjälp (mot en skälig ersättning) av några grabbar att lägga på alla planken över linjerna. Nu känns det rikgit bra att allt detta är gjort.

På eftermiddagen var jag en sväng till Säffle. Först var jag till banken och tog ut pengar så att jag kan betala servicen på bilen (som jag väntar på att få hämta). Därefter han jag träna bowling en dryg halvtimme innan jag åkte till frisören för att fixa till lockarna.

Väl hemma så har jag gått och väntat på telefonsamtalet som skulle innebära att jag skulle få hämta min bil, men det har inte ringt på hela kvällen. Hoppas samtalet kommer imorgon.

I skrivande stund slog Anders Svensson in 4-1, men det är svårt att glädja sig åt detta idag. Det hjälper ju inte när Portugal vinner som väntat.

Dagen låtval framförs av Feargal Sharkey som var sångare i gruppen The Assembly. Gruppen släppte en skiva 1983 med låten "Never never", men jag har inte hittat någon bra inspelning på nätet med dem, så det får bli med Feargal.

Fortfarande nöjd

Även efter dagens arbete på hemmaplan kan jag konstatera att jag fortfarande är ganska nöjd med vad jag presterat.

Idag var kroppen inte lika välvilligt inställd till att börja jobba med veden, men efter några timmars uthärdande så fick man lön för mödan. All veden uppkapad, kluven och inlagd i vedskjulet. Nu är det bara att vänta på nästa leverans.

Imorgon måste jag en sväng till Säffle, dels för att ta ut pengar så att jag kan betala servicen på bilen (som det jobbas på just nu), dels för att träna bowling (jag avstod kvällens träning för att spara in en resa).

Det kommer att bli en ganska intensiv period med många resdagar framöver. Det börjar till helgen med bortamatcher i Malmö och Trelleborg under lördag/söndag. På måndag blir det möte i Karlstad (med middag på kvällen), och på tisdag morgon bär det av till Borås för kurs tisdag - torsdag.

Funderar på att sätta på vinterdäcken på bilen redan de här veckan, det kan bli ont om tid längre fram.

En gammal goding från Europe får avsluta dagens inlägg.

Nöjd med dagen

Idag har jag varit "ledig". Officiellt har jag semester hela veckan, men jag har planerat att jobba en del i alla fall. Men det blir på tider som jag själv styr till stor del.

Idag har jag varit ganska "duktig", det har en hel del av den semaste vedhögen finns nu färdigkluven i vedskjulet. I morgon kommer jag att spendera ytterligare några timmar (2-3 st) med att ta hand om det sista i vedhögen.

Det låter inte särskilt "sexigt" att hålla på och jobba med ved (och det är det inte heller), men det ger mig tillfredsställelse genom att det är ett mätbart arbete som utförs. Det blir både mindre i vedhögen samtidigt som det ökar i vedskjulet. Dessutom är det faktiskt ganska bra träning för en som är så dåligt tränad som jag är.

Nej, nu tar jag kvällen. Avslutningsvis kommer här en klassiker med Marie Fredriksson:

Gör det enkelt för mig idag

Har egentligen inget som jag känner att jag vill dela med mig via detta forum idag, så det får bli en lite tripp "down memory lane" på musikfronten istället.

Jag bläddrade lite i mitt arkiv förut (en låda med gamla singelskivor) och hittade gruppen Toto Coelo. Jag hade helt glömt bort dem, och när jag fann låten "I eat Cannibals" från 1982 på Youtube, så förstår jag att de inte gjorde något större intryck.




Efter det kommer en låt från 1990 med ett gäng gamla gubbar som gick under namnet Grymlings när de spelade tillsammans.




Som avslutning för idag seglar vi tillbaka ända till 1969 (40 år!!!!). Pugh Rogefeldt släppte då sin första skiva (om jag minns rätt), och med Janne "Loffe" Carlsson bakom trummorna och Jojje Wadenius på gitarr så blev det riktigt bra (tycker jag).

Leda trupperna

Jag har inte varit inne här och gjort några inlägg senaste dagarna, men dels har jag haft en del att stå i, och dessutom har jag haft problem med magen sedan i tisdags. Har helt enkelt inte varit i form för att skriva också.

Efter kvällens fotbollsmatch (Danmark - Sverige) så satte jag mig framför datorn för att försöka skingra lite negativa tankar, och då hamnade jag bl.a. på Youtube.

Låten här nedan med Meatloaf är egentligen "bara" ca 4 minuter lång, men det här live framträdandet innehåller lite extra ingridienser som gör att det dröjer längre innan låten är klar. Bästa delen börjar efter ca 3 minuter tycker jag.

Men jag måste få påpeka att mannen, myten, artisten Meatloaf kan konsten att engagera publiken.

Kanske något för dagens ledare i olika positioner (företag, politik, idrott mm) att fundera på att ta efter. Ställ (rimliga) krav, engagera och föregå med gott exempel. Då kan man med gemensamma krafter nå bra resultat.

Tillbaka i vardagen

Då var man tillbaka i de "vanliga" rutinerna på jobbet igen. Försöker planera och vara strukturerad för att få det gjort som jag tänkt mig, men det dyker alltid upp andra "saker" som förändrar mina planer.

Det är svårt att säga nej, i alla fall när man kan hjälpa till.

När jag kom hem idag efter jobbet kände jag att jag behövde göra något konkret och mätbart, så det blev en dryg timme i vedhögen. Det är riktigt skönt efteråt, både för kropp och själ.

Idag har jag letat upp två "hits" från 80-talet.

Den första tror jag är ganska okänd/bortglömd av många idag, eller kommer du ihåg/känner till gruppen The Alarm? Låten "Where were you hiding when the storm broke" var en mini hit 1984, känns den igen?




Det är nog betydligt fler som känner igen både grupp och låt i klipp nummer två. Det är återigen Rainbow, nu med låten "Can't happen here", och den kom på skiva 1981.




Nu skall jag gå och lägga mig tidigt ikväll så att jag vaknar utvilad och full av energi i morgon bitti.

Godnatt

Man har det allt rätt bra egentligen

Jag vet att jag ibland går och klagar för att det är för mycket att göra, att jag inte hinner med det jag tänkt mig, eller bara känner mig allmänt krasslig.

Om man ser på de olika "problemen" med opartiska ögon så är det bara I-landsproblem. Med det menar jag att det egentligen inte är några problem att tala om när man jämför hur svårt många andra har det.

Visst kan man jämföra sig med t.ex. länder med krig, hungersnöd eller andra katastrofer, men man behöver inte gå över ån efter vatten.

Det finns många människor på nära håll som kämpar t.ex. med olika sorters fysiska handikapp, som inte klagar trots att de verkligen har anledning till det (mer än vad jag har i alla fall).

Nu behöver man inte vara överdrivet positiv i alla lägen själv, det är OK att inse att det är lite tungt ibland. Men man bör höja blicken då och då för att inse att det faktiskt "kunde vara värre" (som man skulle jag t.ex. kunna vara förkyld också, och det är väl att jämföra med när kvinnor föder barn, eller.........).

Jag har faktiskt varit lite produktiv idag, det har blivit några timmar med motorsåg och vedklyv.

Nu får det vara nog med djupa tankar för den här söndagskvällen. Avslutningsvis kommer här nu ett par låtar med Gianna Nannini, och det är tur att låtar kan vara bra även om man inte förstår språkt (det gör inte jag i alla fall).

Vinst

I dagens bowlingmatch så vann laget som jag spelar i på hemmaplan mot det gästande laget från Kinna.

För min egen del så spelade jag i det tre första serierna, och eftersom matchen var avgjord då så beslutade jag mig för att låta vår reserv spela sista serien. Delvis så spelade jag inte så bra som jag ville, vilket det beror på att jag tränat för lite teknik ett tag, men det är även viktigt tycker jag att alla skall få matchträning.

I går kväll kom brorsan med familj upp från Göteborg, och det är alltid lika roligt. Lilla Jessica är en riktig solstråle som charmar oss alla (till och med storebror Christian). Nu har de åkt tillbaka till Göteborg idag, så det är lite tomt just nu. Dessutom har Christian åkt till Karlstad för att gå på bio med sin mamma, det gör att det är riktigt tyst och tomt här just nu.

Satt och tittade lite på TV programmet "Här är ditt liv" tidigare ikväll, och i programmet hade bl.a. några nunnor från Irland skickat en hälsning till Stina Dabrowski. Dessa nunnor har ett ordspråk som jag tycker är riktigt bra:

Livet är ett mysterium att uppleva
- inte ett problem att lösa

Skall försöka komma ihåg detta.

Whitney Houston släppte 1985 den här medryckande låten:




Farbröderna i ZZ Top levererade 1983 bl.a. den här klassikern:



I båda låtarna kan man snacka om "Girl power", fast på kanske lite olika sätt?

Orkar inte hålla mig

Jag tänkte inte jag skulle bjuda på den här klassikern idag, men jag orkar inte hålla mig tills i morgon.

Lynyrd Skynyrd bildades redan 1965 (på stenåldern), men låten Sweet home alabama fick se dagens ljus 1974 (bronsåldern), och den står sig riktigt bra ända till dags dato tycker jag.

Positiv feedback

Idag har jag från olika personer fått en del positiv feedback på mitt inlägg från igår, och det är alltid glädjande när något man uträttar uppskattas av andra.

Dessutom är det kul att det är någon som över huvud taget faktiskt läser en del av det jag skriver här på bloggen. Kom gärna med fler synpunkter på det jag levererar (inte bara) i det här forumet.

Tänk på att det är bättre att prata med än om andra människor.

Just idag känner jag mig inte upplagd för något filosofiskt djupt inlägg, utan det blir bara en kort skrivning.

På tal om kort, dagens låt från 1973 framförs av Sir Elton John, Goodbye yellow brick road. För er som kan er historia behöver jag inte påpeka att låttiteln syftar på den väg som leder till smaragdstaden i Trollkaren från Oz, men det kanske var ny info för någon annan som sov på musiklektionerna i skolan.

Varför är det svårt att hinna med?

Egentligen har jag reda svaret på frågan i rubriken, men just nu finns det ett behov av att få skriva lite om det.

Det är bara att inse att jag inte hinner med allt det jg skulle vilja göra. Det är då som behovet av att prioritera är extra stort, och det är inte min starka sida, jag tror fortfarande att jag skall hinna genomföra "allt".

Tyvärr så blir det nedprioriterat som jag egentligen skulle ha ganska högt upp på listan, det egna välbefinnandet och då framförallt tid för bl.a. egen träning.

Men när det är mycket att göra både på jobbet, hemma och inom föreningsarbetet så kommer man själv allt längre ned på prioriteringslistan.

Det är inte fallet så att det är så många andra som ställer krav på att jag skall göra vissa saker, utan det är till största delen jag själv som fixar kraven.

Igår (och även på tisdagskvällen) var jag med och avtackde en trotjänare som nu går i pension efter 44 år i företagets tjänst (och vi har jobbat mer eller mindre tillsammans inom samma område sedan 1981). Det var en lyckad och positiv avslutning med både skratt och lite tårar, men framförallt verkade den nyblivna pensionären mycket nöjd.

Men jag blir lite eftertänksam och fundersam över om all denna lojalitet och engagemang inte är "mer värt" än en middag tillsammans med g:a arbetskamrater, en middag med dagens arbetskamrater, ett par presenter och några fina tal (man får inte glömma de goda tårtorna heller).

Hur många av oss som arbetat med personen i fråga har under årens lopp visat vår uppskattning för det som presterats? Alla gånger som det varit tungt och jobbigt, har det funnits stöd att få då? Hur många gånger har personen fått en kram eller en klapp på axeln och ett uppmuntrande "vilket bra jobb du utfört"?

Visst, personen har fått lön för sitt arbete och det skall kanske räcka tycker en del. Men jag blir i alla fall lite eftertänksam och får nästan lite dåligt samvete för min egen del. Jag vet att jag själv kunnat vara mer uppmuntrande och stöttande i en del lägen, men det går inte att göra så mycket åt nu.

Jag hoppas att personen får en riktigt skön tid som pensionär, och jag skall i alla fall försöka visa mer uppskattning till både familj, medarbetare och alla i vänskapskretsen innan det "är för sent".

Varför skjuta upp till morgondagen det som du kan göra idag.

Tom Cochrande känner kanske inte alla till, men låten Life is a highway är både enkel, rak, fulla av energi och passar för att höja stämningen lite nu.

Life is a highway, I wanna ride it all night long......