SM silver före lunch på lördag, det är inte någon direkt dålig början på helgen. Nu var det ju inte "stora" Elit SM som jag tog medalj i, utan "bredd" SM som är indelat i olika åldersklasser. Men en SM medalj är ändå en SM medalj.

Men nu känns det i kroppen att man spelat 8 serier och åkt drygt 40 mil i bil. Kroppen är långt ifrån (flera ljusår) så bra tränad som den borde vara.

Du/ni som känner till något lite om mig, vet att jag har spelat bowling under ganska många år. Jag skall erkänna att det ibland inte är jätteinspirerande att spela, men det är inte mycket som är roligt hela tiden. Däremot så dyker det ibland upp moment när det är lite extra spännande och adrenalinet pumpar runt i kroppen. Det kan t.ex. vara vid ett avgörande matchmoment i seriespelet.

Men det är inte varje säsong (inte ens varannan) som jag kan säga att jag blir nervös inför en uppgift på bowlingbanorna. Och jag var inte alls nervös inför dagens SM finalspel i Skövde. Men efter att jag vunnit första serien började en nervös känsla smyga sig på, och det var lite skrämmande faktiskt. Tankarna började flyga runt och jag fick anstränga mig för att kunna fokusera på uppgiften. När dessutom tekniken inte stämde under några serier så var det en hel del surr i "bikupan" högst upp på kroppen.

Nu får det bli en lugn kväll framför TV'n.