Egentligen har man det mycket bra

Om man tar ett steg åt sidan ur der ekorrhjul som det är så lätt att man springer sig trött i, så inser i alla fall jag att jag har det oförskämt bra. De "problem" som man har runt omkring sig och som påverkar både en själv och de som man håller nära och kära är allt som oftast en "fjärt i världsrymden".

Nu känner man det inte så när man springer fram och tillbaka i det förbaskade hjulet och försöker göra det som både man själv och alla andra "förväntar" sig skall bli gjort, och som det allt som oftast är svårt att uppnå.

Bakslag efter bakslag gör att mycket känns jobbigt och att i princip allt "skiter sig". När man befinner sig mitt i smeten är det inte lätt att se det som trots allt är positivt, utan det negativa tar överhanden.

Nu låter det kanske som om jag är i en riktigt djup down period, men så är inte fallet. Jag tycker inte att jag presterar/levererar så mycket som jag skulle vilja vare sig på jobbet, inom föreningslivet eller på hemmaplan, men det är egentligen inget nytt.

När det gäller jobbet så pågår det nu ett förändringsarbete framförallt organisatoriskt som påverkar stora delar av verksamheten, och så även mig personligen. Det är inte värre för mig än för många andra, men sedan en tid så känns det som om jag hamnat i "landet" Limbo (stället där man enligt katolska läran efter döden väntar på hissen som antingen skall ta en till övervåningen eller källaren). Jag har hamnat riktigt "offside" och får till stor del klara mig helt själv på egen hand gällande arbetsuppgifterna. Socialt har jag det mycket bra på kontoret i Arvika. Men när det gäller arbetsrelaterade uppgifter (speciellt det jag håller på med för närvarande) så finns det inte direkt någon som jag kan bolla frågor med, eller som har möjlighet/tid/"ansvar" att engagera sig.

Nu har jag inga stora problem med just detta faktum, jag har under ett antal år varit van att jobba självständigt, men det har varit med arbetsuppgifter där jag varit tryggare. Nu håller jag på med en del saker där min kompetens och erfarenhet inte riktigt räcker till i alla delar, och då har jag lätt för att köra fast.

Men det är som sagt var världsliga problem. Jag har varm och gott i huset, är inte vare sig undernärd eller hungrig, har kläder att välja mellan (som passar) och en familj och några kamrater som finns till hands. Det finns inte mycket att klaga på egentligen (skulle vara det där då med att mamma bakar kanelbullar när jag inte är hemma).

Jag är inte särskilt vidskeplig, men man vet aldrig...................